rock~a~lifestyle

Har jobbat som bartender hela House of Metal helgen i Umeå, kring 2000 pers på Fredagen och fullt, 2500 pers på Lördagen. Folk från olika ställen i Sverige men även några från Finland pratade jag med, men alla var samlade av samma anledning. Kärleken till Rock n Roll och Metal.

Frågan jag ställer mig innan är.. kommer det någonsin att komma en musikgenre som kommer revolutionera och beröra människor som rock n rollen har gjort?

Överallt ser man unga som gamla förenade under samma genre, vissa mer andra mindre. Äldre män med bockskägg som dom sparat hela livet någon upp till nästan 40 cm (ljuger inte, funderade noga på det, -”ne inte 30 måste va minst 35-40 cm” välskött med plattong),  mäta upp det framför dig. Andra med svart skinnväst, lätt överviktiga som getikulerar med hårdrockstecknet för två öl. Män i 50 års åldern med alldeles för tunt hår för att ha axellängd men som ändå inte kommer klippa sig, det va inget fel med det, för dom va inte ensam. Många av dom här levde hårdrock sju dagar i veckan, svarta jeans, nitbälte och bandtshirten, AC/DC, Iron Maiden, Black Sabbath med många fler.. här fick dom bara chansen att vara sig själv med likasinnade.

Nästa år ska jag stå på andra sidan, bara för att jag vill vara en del av allt.

 

Fick mersmak när jag va på Scharinska för några helger sen med Carlingsgänget och såg ett Death-Metalband spela, mina arbetskollegor och ca 50-60 pers till kollade på och tre stycken stod längst fram vid scenen o körde Moshpit, jag var en av dom, med två randoms. sen att jag vart fullast i världen på TC senare för att jag gjort av med så mycket energi är en annan historia. Men det va de roligaste jag hade gjort på länge. Vilken kick!

 

Under House of Metal stod jag i baren på TCs nedervåning och i fredags var det en Metal-DJ som spelade allt från death-metal till Alice Cooper – Poison, men jag säger att aldrig under de nästan 5 timmarna han spelade vart det sånt liv som när jag med tio min kvar satte igång Pantera – Walk från spotify i baren.

 

Samma sak i lördags när klockan klockan var just innan 21 och det hade samlats 30-40 metalfans runt baren och vi fortfarande spelade Jazz, och jag satte igång, just det Pantera - Walk, mäktigt att se ca 20 pers av samma anledning samlats på samma ställe stå och skrika allt va rösten håller:

 

-”RE, SPECT, WALK, what did you say??
RE, SPECT, WALK, are you talking to me???
-Are you talking to me!??”

 

Pantera - Walk (spelas bäst på hög volym med mycket bas)

 

Sen I mitten av låten stängde barchefen av o stirra mig i ögonen o sa, -”inte än, vi har fortfarande restauranggäster kvar!”, ridå.

 

Men kraften i den låten alltså, tackar Jörgen som visade mig Live:et i Chile som fick mig att ta steget från att gilla musiken dom gjorde till att älska de dom gjorde, det låter lite konstigt kanske men lite försåelse kan man kanske känna till han som sköt Dimebag Darrell, för teorier säger att motivet till att han gjorde det var för att han klarade inte av att Pantera splitrades, isåfall måste han verkligen ha levt för Pantera. Sug på den kärlekshistorien Shakespeare. 

Dimebag Darrell R.I.P 1966-2004

Dimebag Darrel Shooting

 

Nickelback med en hyllningslåt till Dimebag Darrell

 

Pantera - Walk Live in Chile

Vilket satans adrenalinexplosion det ska vara i den här grytan.

 

Så frågan lyder, kommer det någonsin att komma en musikgenre som kommer revolutionera och beröra människor som rock n rollen har gjort?

 

Knappast! / Danko